Det var en helt vanlig tisdag då busschauffören Peter (Peter heter något annat egentligen) plötsligt valde att svänga vänster i en högersväng. Några i bussen skrek förvånat, några andra drog ner huvudet mellan knäna och en tryckte förtvivlat på stoppknappen. "Jag vill av!" skrek han gällt och tryckte hårdare.

Bussen körde ut på ett fält. Fåglar flydde undan. Passagerare välte. Peter skrek av skratt.

Några modiga samlades för att bestämma vad de kunde göra för att få stopp på bussen. "Vi kan koka massor av vatten" föreslog en. "Och hälla i nacken på busschauffören."
"Vi har redan tänkt på det." svarade en som bestämt att han skulle vara ledare. "Men vi har inga vägguttag att koppla in våra vattenkokare i"
"Typiskt" sa någon fundersamt.

En tant torkade sig i pannan med sin näsduk. Paniken spred sig för varje sekund som gick. Hon reste sig, plockade upp en av de röda hamrarna och slog sönder ett av fönstren. Glaset regnade ner över människor och blodet började rinna. Tanten vågade inte hoppa för bussen gick alldeles för snabbt och hon hade svagt skelett. Hon kände sig dum.


En kille tittade ut genom fönstret och såg på gatlamporna. Hans busshållplats kom men han missade den för hans tankar var någon helt annanstans.