Kapitel tre från min novell

Vi sträckte oss efter samma bok i en bokaffär, vi gick ut och tog en kaffe men klockan var mycket och caféet stängde just när vi hade som trevligast så vi fortsatte vår fika i din lägenhet och vi satt uppe hela natten och pratade, du skulle upp tidigt nästa morgon och jag sa hela tiden att jag strax skulle gå men vi fortsatte prata tills solen gick upp och när jag till sist var tvungen att gå så kysste vi varandra i din dörr, sekunden dörren slog igen så var jag säker på att jag var förälskad och när jag kom hem la jag mig på min säng och stirrade upp i taket och jag tänkte på dig och under hela dagen kunde jag inte få dig ur mitt huvud och hela tiden så längtade jag efter att få se dig igen, jag längtade att få höra din röst och få se ditt ansikte som var vackrare än något ansikte som jag någonsin sett tidigare.

 

Nästa gång vi sågs så blev jag först rädd att jag förstorat upp bilden av dig och när vi pratade så kändes du inte som någon speciell men när du skrattade så kände jag igen leendet som jag gått och tänkt på och jag förstod att allt var som det skulle, när jag tänkte på att vi skulle lämna varandra om ett tag fick jag en klump i magen och det var först när jag från mitt fönster såg dig försvinna som jag förstod att du var precis den som jag trott att du var.

 

Efter en tid förklarade jag att jag inte längre bara ville träffa dig då och då utan att jag ville vara med dig alltid och först sa du att vi inte känt varandra länge nog men sen lät du mig flytta in till dig, jag höll om dig och du lovade mig att du aldrig skulle lämna mig och trots att allt jag längtade efter fanns där i mina armar så var det någonting som rev mig sakta och metodiskt i mitt bröst.

 

En natt vaknade jag med dig liggandes nära intill mig och du sov djupt och jag låg där vaken i min säng och tittade på dig och du var fortfarande det vackraste jag någonsin sett och jag älskade dig så mycket att det gjorde ont i mig, jag smög upp och packade mina saker och lämnade ingenting efter mig mer än en lapp där det stod att jag aldrig någonsin skulle glömma dig.


Kommentarer
Postat av: cloetta

fy va bra.

och jag gillar långa meningar.

2010-02-03 @ 22:28:10
Postat av: A

Vackert.

2010-02-04 @ 16:06:25
Postat av: Ellen

Jag dör typ varje gång jag läser det där. Anders, du är finast!

2010-02-08 @ 19:18:41
Postat av: anonym beundrare

jättebra

2010-02-11 @ 20:16:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback