Jag gick kanske i tvåan och alla barnen skulle samlas en gång om dagen och lyssna på när fröken läste högt ur Regnbågens Fånge som kanske är den sämsta boken som någonsin skrivits. Visst, jag vill inte pissa på afrikansk folkkultur. Men nu gör jag det.

En berättelse var kanske såhär: Tre bröder åkte båt med typ en säck nötter när en av nötterna från säcken trillade i vattnet. Bröderna hade vars en förmåga: Den första hade superhörsel, den andra var en superräknare och den tredje hade supersyn. När nöten trillade i vattnet hörde den första (med superhörsel) det och varnade de andra, den andra (som var superräknare) räknade alla nötterna och bekräftade att det fattades en nöt och den tredje (med supersyn) hoppade i vattnet och såg att nöten låg där på botten. Vem av de tre bröderna var bäst?

Suck

Sen skulle vi små barn diskutera. "Jag tycker den första var bäst för om inte han hade funnits så hade de andra inte kunnat göra något med sina förmågor" kanske någon lillgammal idiot (läs: jag) sa och så tyckte någon annan (läs: jens) att det "för fan inte var någon av dem som var bra för de hade ju inte fått tag i nöten" och så tyckte någon som ville vara speciell att han som räknade var bäst utan att motivera varför. Och så kom vi fram till att alla får tycka som de vill och att det inte finns några rätta svar i de här sagorna.

En gång om dan.

Tills boken tog slut.