"Folk som lyssnar på musik för att må bra har inte riktigt fattat grejen" sa Axel eller vad han nu hette och slog ett gummiband runt överarmen. Han satt uppflugen på spisen och bankade liksom otåligt med hälen mot ugnsluckan. Ibland blir man sådär otålig som Axel var då fast att man inte riktigt väntar på något. Hans kompis speglade sig i en sked, inte för att han var särskilt intresserad i hur han såg ut utan mer för att det var roligare att göra det än att inte göra det. Det låg smulor på bordet som han borstade ner utan att släppa blicken från skeden. Kanske kom det en hund och åt upp dem. Axel sträckte plötsligt på hela kroppen, slog nacken i spisfläkten och sjönk leende ner över spisplattorna. Han välte ner ett kastrullock och det skramlade. Kanske hoppade en hund till.

"Lysrör är ett helvete" sa någon men jag minns inte vem.