En man med ryggen tyngd av livet knackade försiktigt på dörren. Trappuppgången var tyst som en vinternatt. Dörren slog upp och mannen räckte långsamt över en hoprullad, röd halsduk till personen som öppnat. Samtidigt som halsduken räcktes från den ena handen till den andra så möttes männens ögon och plötsligt stod tiden stilla. Minuter passerade. År. ”Det är bäst att du tar väl hand om den. För när man reser i tiden kan det ofta bli kyligt om halsen.