03 september - Verkar oroligare än tidigare. Sover sämre. Äter ungefär häften av sina portioner och måste sedan matas med resten. Har åter börjat gå upp om nätterna och störa medpat. Hugger tag i deras sängar och skakar dem då han skall föras i säng. Fixeras med sele i sin säng.

26 september - Talar mycket om sina syn- och hörselhallucinationer. Har flera gånger rest i tiden. Har träffat sin moder innan han själv var född. Mycket tjatig, kan hålla på många timmar dagar och fråga om samma sak i ett.

15 november - De sista dagarna tilltagande oro. Går uppe och vankar nästan jämt. Fått sömnmedel varje kväll, men utan särskilt stor effekt.

04 december - Hallucinerar mycket särskilt på nätterna. Samma oro. Kryper ofta i medpat. sängar för att bli av med de röster som han säger sig höra i huvudet. Sondmatas ibland. Verkar särskilt plågad när han talar om sin son. Har den sista tiden legat under spänntäcke på natten och då sovit bättre.

10 januari - Hallucinerar fortfarande om tidsresor. Talar ofta om en röd halsduk. Har svårt att sluta prata om detta när han börjat. Frågar sköterskor vad han måste göra för att få lämna sjukhuset.

21 januari - Plågas av oro och ångest i högre utsträckning en någonsin tidigare. Har förflyttats till avdelning C-3. Intar åter metadon då abstinensbesvär uppvisats. Äter sällan frivilligt utan måste sondmatas.

18 februari - Samma oro som tidigare. Talar ständigt om tidsresor. Måste ofta spännas fast med sele även på dagtid. Måste vissa dagar ta lugnande. Har på senaste tiden uppvisar tydliga abstinensbesvär. Fördubblad medicinering.

23 februari - Försökte den 22 februari klockan halv fyra på eftermiddagen ta sitt liv genom att slå huvudet mot väggarna i sitt rum. Svalde även tygbitar och trådar från sitt lakan. Behandling med isbad och elchocker har enl. §3 kapitel 18 inletts. Vaknar skrikande varje natt och måste injicera lugnande. Äter inte längre utan måste sondmatas.

24 mars - Terapin fortgår. Verkar inte längre självmordsbenägen. Talar åter om resor i tiden och om en röd halsduk. Sover med spänntäcke utan att vakna på nätterna. Medicineringen mot drogabstinens minskas gradvis.

03 maj - Elchocksterapin ger resultat och sinnet är stadigt. Har åter börjat äta. Mumlar mycket. Talar bara till sig själv och ingen annan. Frasen ’det blir kyligt om halsen’ upprepas ständigt. Verkar åter ha en vilja att lämna sjukhuset. Sover numera utan spänntäcke. Har inte fått något utbrott och behöver inte spännas fast längre.

28 maj - Försvann spårlöst ur sitt rum natten till den 27 maj. Utredning enl. kap. 30 pågår.